”Den senaste månaden har varit helt galen”

Bokens rättigheter är sålda till 24 länder, handlingen är förlagd både till Sverige och utlandet. Författaren själv är jurist om dagarna och thrillerdebutant om nätterna. Den döda zonen tar pulsen på Joakim Zander, aktuell med sin debutbok Simmaren.

Boken beskrivs bäst (och enklast) som en spionthriller i högt tempo. En klassiskt bladvändande berättelse som levererar svängar, kurvor och hemligheter i parti och minut. Och frågan är, hur hänger författaren själv med i svängarna, debutant som han är.
– Den senaste månaden har varit helt galen, konstaterar Joakim Zander. Och fortsätter:

– Annars har jag varit ganska cool sedan boken blev antagen av förlaget. Det känns ju på många sätt rätt underbart att boken är ute nu, men också på lika många sätt vidrigt. Jag är fullständigt paralyserad och googlar mitt eget namn, livrädd för att ingen ska recensera eller läsa. Fast samtidigt är jag lycklig och stolt; boken blev till sist ungefär vad jag ville att den skulle bli.

Joakim Zander har skrivit ”i hela livet”, säger han. Simmaren började egentligen i ett helt annat tema, men utvecklades under skrivandets gång till vad den till slut blev. Teman växte fram under tidens gång, menar han.
– Mycket därför att jag var en sådan grön författare och så ovan vid att skriva långt. Jag var helt oförmögen att lägga upp en plan för hur handlingen skulle utveckla sig. Istället var det en överraskning för mig varje natt vad som skulle hända på sidan framför mig.

Och det blev en spionthriller. Hur kommer det sig, egentligen?
– Jag antar att det som fascinerar är dubbelheten i det hela. Hemliga liv och en vardag som döljer en större verklighet. Jag tycker det är intressant med tanken på människor som lever helt vanliga liv med hus och familj men vars jobb involverar stora hemligheter och spänning. Jag försökte fånga lite av det i Simmaren också.

Thrillers som utspelar sig i internationell miljö – det känns som en tydlig trend just nu. Varför tror du det är så?
– Jag tror att det är naturligt att svensk och europeisk litteratur slutar vara fångad inom nationsgränser. Inget ont om spänningsromaner som utspelas i små svenska landsortsstäder, men det finns väl tillräckligt av dem? Jag tror att för min generation är det helt normalt att man reser och arbetar i perioder i andra länder. På så vis tror jag att den ökande internationaliseringen av spänningslitteraturen speglar en existerande samhällstrend.

Hur såg ditt grundtänk kring skrivandet och berättelsen ut?
– Mitt enda mål vad gällde drivet i berättelsen var att det inte fick finnas några onödiga scener. Alltså, varje scen måste på något sätt driva själva handlingen framåt. Även om huvudsyftet är att introducera en karaktär så måste någonting relevant för handlingen också ske i scenen.

Skrivprocessen som sådan beskriver Joakim som förlagd till den tid som fanns tillgänglig. Med två barn och familj gavs det helt enkelt inte så mycket andra möjligheter än att skriva på natten, exempelvis. Mycket av skrivandet förlades också till olika resor; flygplatser, tåg, hotellrum. Dödtid efter möten.
– Men mycket skrivande pågår ju också hela tiden i tankarna, och det kan man ju sköta varsomhelst. Men visst, jag ska se till att ha lite mer ledigt nästa gång…

Nästa gång. Skriver du något nu?
– Jag har börjat på en uppföljare till Simmaren. Det blir inte en rak Del 2, utan kommer att beröra andra miljöer och teman men flera av huvudpersonerna kommer nog att återkomma.

Slutligen. Du bor i Helsingfors. Om man åker till Helsingfors och bara ska göra en sak – vad ska man då göra?
– Kanske en riktig långpromenad längs vattnet från Brunnsparken, via Skatudden och Kronohagen till unga, hippa Berghäll. Avsluta med fisksoppan i Hagnäs Saluhall och en kaffe på Good Life Coffee runt hörnet.

Foto på Joakim Zander: Sofia Runarsdotter