I början av april utkommer Psykologen i pocketutgåva. Det är den andra av mina tre böcker som ges ut som pocket; Tunneln i slutet av ljuset utkom som pocket 2017, men Mördarens väg dog anonymitetsdöden. När Psykologen nu släpps som pocket är det med ett par viktiga förändringar.
Det sägs att man ska lyssna på sina läsare (och sig själv). Därför sker en större förändring kring Psykologen.
Det stod klart rätt tidigt efter släppet att vi klassificerat (eller genrebestämt) boken lite snett. Jag har alltid sett mig själv främst som en spänningsförfattare. Därför var jag mån om att Psykologen skulle klassificeras som en Spänningsroman. Förlaget höll med. Men vi var inte skitsäkra.
De tidiga reaktionerna var blandade, men oftast med positiv underton. Många tyckte om berättelsen, men en hel del läsare lyfte också frågan kring genre och läsarförväntningar.
Boken innehåller förvisso en del spänning, men det är inte som spänningsroman den har sin styrka. Styrkan ligger istället i beskrivningen av Henry, huvudpersonen. Henry är en rätt så nedbruten man som inte hittar rätt i tillvaron. Så när hans mamma försvinner tappar han fotfästet.
En aspekt jag själv (och läsarna!) gillar med boken är familjeaspekten. Berättelsen handlar mycket om relationer, föräldraskap och tillit.
Att göra ett genrebyte är ett lätt val. När både läsare och jag själv landat i att boken inte är en spänningsroman, per definition, utan snarare en ”vanlig roman” – hoppas jag att den kommer attrahera rätt sorts läsare. Med detta menar jag läsare som inte främst söker en adrenalinpumpande spänningshistoria, utan snarare värdesätter levande karaktärer, relationsdriv och mänsklighet. Med en bra dos svärta.
Nu återstår bara att se hur det går.
Den andra förändringen jag syftar till i ingressen på denna artikel gäller omslaget. Det blir ett nytt sådant. Men det är i skrivande stund inte färdigt.
Den döda zonen 