Silvervägen är en beroendeframkallande bok, fylld av vackert vemod, spirande hopp och kompakt mörker. Det är en suggestiv berättelse om sorg, ensamhet och att inte passa in i mallen. Stina Jackson har skrivit en av årets bästa spänningsromaner.
Natt efter natt. Dag efter dag.
Allting i Lelles liv handlar om att hans dotter försvann för tre år sedan. Han fungerar inte utan henne. Och han har lovat att han ska hitta henne.
Natt efter natt. Dag efter dag.
Meja söker trygghet och tillhörighet. Hon flyttar med sin mamma till en by i Norrland. Men tryggheten befinner sig hela tiden just bortom armlängds avstånd.
Berättelsen kretsar kring Silvervägen; riksväg 95, mellan Skellefteå och den norska gränsen. Det är längs denna väg Lelle färdas i sökandet efter sin dotter. Avtagsväg efter avtagsväg. Stuga efter stuga.
Hon är ständigt med honom, Lina. Sitter bredvid. Pratar. Tröstar ibland, förmanar ibland. Hans äktenskap gick åt helvete. Han kan knappt sköta sitt jobb. Han har bara ett fåtal vänner kvar; upplever att ingen förstår honom.
Meja tvingas ta för stort ansvar. Mammans psykiska ohälsa färgar allt. Alkoholen är ständigt närvarande. Och nu, när mamman slungat sig in i ett nytt förhållande, känner Meja att något inte stämmer. Hon kan bara inte sätta fingret på vad, men orkar inte mer.
Hon lär känna ett gäng killar från trakten. Kanske finns det ändå hopp om att trivas i norr?
Silvervägen sträcker sig mil efter mil: träd, sjöar, byar, tomhet. Stina Jacksons debut befolkas av människor i samhällets utkant; människor som inte riktigt hör hemma. Det är en vacker och vemodig berättelse om natur, mänsklighet och saknad. Men det är också en fascinerande och spännande berättelse om mänskligt mörker. Om frågor som söker svar, om besatthet och isolering.
Jacksons berättarröst är självklar och skänker sidorna liv. Karaktärerna är fyllda av samvetskval, längtan och rädsla. Det gör Silvervägen till en av de bästa svenska spänningsdebuter jag läst på ett par år. Det är en bok som faller utanför ramarna, och det är enbart positivt. En sak känns glasklar: vi kommer att få se betydligt mer från Stina Jackson framöver.
Inom kort kommer även en intervju med Stina Jackson att publiceras här på Den döda zonen.